Bilderna blev dåliga och inte blev det bättre när jag hörde en massa uttryck jag aldrig hört förut. Motivationen var låg och det gick faktiskt så pass långt att jag funderade på att sälja av kameran.
Nåväl, efter mängder av usla bilder lärde jag mig till slut i alla fall hur saker som ISO, bländare och slutartid samverkade. Jag hade även börjat experimentera med olika typer av fototekniker.
Kultursekreteraren hade sett mina bilder och tyckt de var jättefina och jag blev såklart väldigt hedrad över att bli tillfrågad. Samtidigt måste jag nämna att jag även blev lite bekymmersam. Förvisso förstod jag nu det här med grundläggande fototeknik men jag hade ju inte tillräckligt med bra motiv att visa upp. 😱
Dessutom trodde jag att utställningen skulle vara i Lilla Galleriet, men där misstog jag mig. Jag fick reda på att det gällde konsthallen, vilket alltså är en jättestor lokal med massvis av helvita väggar. När jag fick reda på att det var denna lokalen började jag få panik.
2020 hade i stort sett börjat när det hade blivit dags för vernissage och utställning. Dörrarna till konsthallen slogs upp klockan 18.00 och jag blev helt överväldigad! Det var fullt med folk och nya tillkom hela kvällen.
Utställningen var både välbesökt och uppskattad och jag fick berättat för mig att folk som sett mina bilder på diverse forum, hade åkt till Laxå enbart för min utställning. Jag blev så glad.
Jag hörde att det var över 200 personer som sökte en plats av de cirka 30 utbildningen har plats för. Jag hade verkligen inte räknat med att komma in eftersom jag hade hört att det fanns dem som sökt 2-3 gånger tidigare, innan de till slut kom in.
Men tydligen blev jag antagen direkt och blev verkligen jätteglad över denna möjlighet. Sedan utbildningen, har jag deltagit i flertalet utställningar och även anlitats för olika typer av fotouppdrag.
Vad gör jag när jag inte fotograferar då?
Vad gäller jobbet sade jag upp mig för några år sedan och gick från att ha haft en lärarroll under en herrans massa år till att i stället arbeta heltid med elever som befinner sig inom NPF-spektrat.
Genom min livsresa har jag hunnit med att bo i London, där jag studerade musik. Har även studerat pedagogiskt ledarskap, fritidsledarskap, specialpedagogik samt projekt- och handledning.
Under mina cirka 25 år inom skolan har jag bland annat arbetat som musiklärare, mentor, resurspedagog samt haft utvecklings- och förtroendeuppdrag.
När jag var yngre (mycket yngre), var jag med i ett spöksällskap, ja, jag hör hur det låter... Hur som helst fick vi den ”briljanta” idén att tälta på en kyrkogård i hopp om att få bevittna något övernaturligt. Jag måste dock göra er besvikna, vi såg ingenting annat än oss själva, som darrade av rädsla för… ingenting.
HAR ARBETAT SOM BAGARE OCH KOCK
I de sena tonåren var jag intresserad av att baka samt laga mat. Jag utbildade mig inom livsmedel och arbetade med allt från fransk choklad, traditionella bakverk till À la carte och mer traditionell matlagning. Dock tog jag beslutet att helt satsa på musiken i samband med att jag kom in på en musikutbildning i London.
HÄFTIGASTE RESEUPPLEVELSEN
Oj, det var svårt! Jag har haft förmånen att fått uppleva många olika platser. Spontant skulle jag nog ändå säga att resan till Maldiverna (två veckor) samt resan till Colombia (tre veckor, bland annat Karibien), nog ligger överst.
HAR DRUCKIT ÖL MED TOTO
För mina nära vänner är det ingen hemlighet att Toto har varit mina stora favoriter. Jag har, förutom att ha sett dem live ett 15-tal gånger, även stött på dem vid ett flertal tillfällen. Bland annat bjöd de mig på en öl efter en konsert.
Jag älskar att skratta och har en riktigt torr humor. Det är nog det första du bör veta 😉
En har ju kommit upp i den åldern då gubbkeps tillhör den naturliga outfiten 🙂