Till fantastiskt
Alla vet att det inte är särskilt mycket som kommer gratis till en utan att det många gånger handlar om medvetna val samt en hel del tid man behöver lägga för att uppnå ett visst resultat. Men det handlar även om tur, i synnerhet när man ska fotografera motiv där vädret kan spela en avgörande roll. Och självklart handlar det även om att inte ge upp. Jag ska förklara vad jag menar.
Först börjar vi med att titta på de nedanstående bilderna med månen som gemensam nämnare. De två bilderna med svart bakgrund tog jag då jag endast fotograferat ett par gånger under några månaders tid. Bilden med blåaktig bakgrund fotograferade jag i oktober-21.
Jag hoppas att även du som läser ser en skillnad om man jämför bilderna från när jag var helt nybörjare till att ha fotat desto mer. Har förvisso inte alls mycket erfarenhet av månfotograferingar men lite mer än i början i alla fall.
Största skillnaden?
Tja, först och främst är det ju en teknisk skillnad samt förvärvad kunskap som uppnåtts för den blåa månbilden som jag saknade när jag fotograferade de två andra. Vädret och tidpunkten spelade också en stor roll. Klockan var runt 07.30 och det började så sakteliga gå från blå timmen mot den gyllene timmen.
Min fru och jag hade varit på plats långt innan soluppgång för att njuta av lugnet i vackra Tiveden och för att invänta en härlig soluppgång. Vi hade förberett en riktigt god frukost och hade med både nybryggt kaffe och egenpressad apelsinjuice. Att fotografera handlar inte alla gånger enbart om att fånga det ”perfekta ögonblicket” rent fotomässigt utan även om andra aspekter som gör upplevelsen komplett.
Så småningom tog jag fram kameran och superteleobjektivet och placerade det på mitt gimbalstativ. Jag tog god tid på mig att exponera bilden så som jag ville ha den. Fokuspunkterna satte jag på rätt plats och därefter tryckte jag av kameraknappen med av min fjärravtryckare. Voilà, den blå månbilden ”föddes”. 🌚
Kamerainställningar = Slutartid 1/500 SEK, ISO 100, bländare f6,3 samt brännvidd 600 mm.
De övriga två bilderna då? Tja, först och främst var det helt andra förutsättningar när jag tog dessa (bortsett från att jag i stort sett precis upptäckt fotografering). Det var sent på kvällen och därför behövde jag öka på ISOn (1250). Slutartiden var 1/160 SEK, alltså långsammare än vid den blåa månbilden. Brännvidden var fortfarande 600 mm men skärpan alltså, den har ju försvunnit ut i yttre rymden nånstans. 😉
Så här gick det till
Nu tänkte jag berätta om hur det gick till när jag försökte mig på att fotografera en månförmörkelse för första gången. Jag/vi hade satt upp ett mål och det var att jag, tillsammans med min och min frus bästa vänner, skulle ge oss ut till Osets naturreservat fredagen den 27 juli 2018 för att försöka fotografera månförmörkelsens olika faser och samtidigt njuta av en härlig afton.
Vi förberedde oss genom att ha fixat till god mat och dryck som skulle intas vid en härlig picknick innan det var dags för månen att visa sig. Det är nu vädret och omgivningarna blev mer avgörande än vad vi från början hade trott. Först, såg det riktigt gynnsamt ut och vi åt och drack samt pratade om livets goda men vi var inte beredda på den explosion av myggor som fullkomligt ”åt upp oss”.
Vi slängde oss iväg för att undkomma myggen men de var ta mig tusan överallt. Vi hade naturligtvis tagit på oss myggmedel med det här var det värsta vi alla hade varit med om vad gäller myggor (vi fick senare reda på att mygginvasionen till stor del berodde på den otroliga värmebölja som sköljde över stora delar av Europa 2018).
När vi förflyttat oss ett par hundra meter bort, till en plats där myggen inte var lika många som tidigare, vad hände då? Jo, från att ha varit helt molnfritt och grymt bra förutsättningar för att kunna beskåda månförmörkelsen, blev det disigt och molnigt om vartannat och en känsla av missmod infann sig hos oss allihopa i nattens mörker.
Jag måste erkänna att jag var den första att packa ned min fotoutrustning och kände bara för att cykla hemåt. Men vi hade lite kvar av vår mat och dryck och fortsatte ha det trevligt trots både mygg och dis.
När jag till slut håller på att lasta i våra resterande saker i väskan för att förbereda för hemfärd säger min fru att vi kanske ska vänta en stund till och se ifall det klarnar upp. Jag var ganska skeptisk men var i gott sällskap av frun och våra vänner så vi väntade ytterligare en stund och DET var tur…
Helt plötsligt sprack molntäcket upp och, även om vissa faser missades på grund av lite dis/dimma här och var, fick jag ändå tillräckligt många faser på bild och det är dessa ni beskådar här. 😀
