och utnyttjande?
Jag tycker verkligen om att fotografera, jag till och med älskar det. Men frågan är var gränsen mellan snällhet och utnyttjande går?
Låt mig förklara…
Flera av de mail jag fått har inletts med att avsändaren tycker att mina bilder är fina, att de önskar anlita mig och att de hört mycket gott om mig (något jag uppskattar väldigt mycket såklart).
Konversationen fortsätter artigt men när det börjar bli tal om prissättning (som inte varit särskilt hög ska tilläggas), har folk (även vänner och bekanta) uttryckt:
”Du kan inte gå ner i pris eller kanske rentav ställa upp gratis? Det tar ju inte ta så lång tid och du ska väl egentligen bara ska trycka på en knapp.”
”Just nu är det lite si och så där med ekonomin och vi kan inte betala den begärda summan. Du kan inte tänka dig hälften ungefär?”
”Kan inte du fota oss? Vi kan tyvärr inte betala nåt men du tycker ju ändå så mycket om att fotografera så det kanske inte spelar så stor roll?”
När man får höra uttryck likt de här blir i alla fall jag lite uppgiven över den brist på förståelse som visas över det hantverk jag faktiskt utövar (och lägger ned mycket själ och pengar i).
Det är ju inte som så att man går till affären i syfte att förhandla ned priset på mjölk och ost eller att man ifrågasätter priset när man bokar in en tid för massage eller går ut och äter på en restaurang. Man accepterar och förstår att det kostar som det kostar helt enkelt.
Jag tror dock inte folk uttrycker sig i syfte att på något sätt förringa eller förminska en fotografs jobb, jag tror snarare det handlar om okunskap. Därför känner jag att jag vill förtydliga att det är SÅ mycket mer att ta hänsyn till än själva “knapptryckningen” 🙂
